Den kungliga operan
Om jag inte blir ljudtekniker, om jag inte orkar med det, om jag tröttnar, om jag inte får jobb. Om jag inte blir ljudtekniker... då vill jag jobba på den kungliga operan i Stockholm. Som portiär.
"Ja, som ni ser ovan jobbar jag alltså på Kungliga Operan här i Stockholm, och har den härliga titeln Portiär.Det innebär att jag och mitt gäng kollegor har hand om all publikkontakt - vi välkomnar gäster, river biljetter, svarar på frågor om Operahusets historia, våra operaföreställningar och baletter. Det är också vi som öppnar Operahusets entré inför föreställning, och vi som stänger portarna och larmar dem efteråt.
Salongen har 1100 platser vilket innebär att vi har hand om otroligt mycket människor varje föreställning, det är högt tempo och många besökare som inte vet vart de ska. Utmanande i början, men sjukt kul att jobba med när man lärt sig pulsen.
Utöver den vanliga publiken är det vi som har hand om alla VIP's, vilket i ett kunglig hus innebär både kändisar och Kungliga hovet. Typen av "kändisar" (hatar det ordet) är otroligt blandat, ena dagen får vi dit Daniel Paris (vi hade någon slags bloggmingel i guldfoajen) och andra dagen Bill Clinton. På ett sånt jobb bär man såklart uniform, och ser lite extra proper ut."
Texten ovan är tagen från bloggen WolfHound, och är anledningen till varför jag vill jobba på den Kungliga Operan i Stockholm, som Portiär. Låter som ett helmysigt jobb, som skulle passa mig perfekt.
Glöm inte att andas.
Oktober månad... Vet inte vad jag ska säga, hoppas bara att jag kommer klara mig igenom den. Skola, praktik, jobb, körlektioner och teori. Jag har minst tre jobb/ vecka, två praktiker/ vecka och dessutom ligger jag skapligt efter i de flesta skolämnen. Jag ska egentligen inte klaga. Jag är så glad över att få jobb, det är ju det jag strävar efter, det jag vill! Men jag måste få slappna av med. November, jag längtar.
Som vanligt har jag jobbat på Flamman de två senaste onsdagarna. Det har vart riktigt bra grejer på scenen båda gångerna, vilket gör det ännu roligare att stå och ljuda. Onsdag förra veckan (3/10-2012) stod duon Cohort Of Two på scen. Lite annorlunda, men riktigt bra. Ena halvan, Frida Svensson har en väldigt fin röst, en liten touch av Miss Li kanske.
Under gårdagen (10/10-2012) tog jag med mig en klasskompis till Flamman. Jag visste att Old Town skulle stå på scen och det var galet bra sist (7/12-2011) de spelade på Flamman! Inget man ville missa helt enkelt. Jag blev inte besviken, och inte min kompis heller. Sångaren Moe har en helt underbar energi, man står och ler och skrattar så fort han är på scen. Musiken är dessutom minst lika härlig som bandet och dess medlemmar. En grymt gig blev det!
